Det senaste COP-mötet i Dubai lämnade visserligen mycket kvar att önska för den globala civilisationens framtid. Däremot så var delegaterna överens om att det fossila kolet behöver avvecklas. Ju förr dess bättre ska vi nog tillägga.
I Sverige har vi också regeringens initiativ, Fossilfritt Sverige, där olika branscher presenterar sina färdplaner mot fossilfrihet. Många åtgärder kan göras för klimatet, men inget är mer självklart än att så länge atmosfären fylls på med kol som hämtas från berggrunden så kommer klimatkatastrofen fortsätta förvärras.
Vi riskerar nu att de globala utsläppen från den fossila plasten kommer växa, från 5% år 2019 till 20% inom ett par årtionden.
Klimatdebatten har hittills dominerats av hur det fossila kolets användning som bränsle ska ersättas med vind-, sol- eller kärnkraft. Vi vill påminna om att den plasten som används idag till 99% består av samma fossila kol som världen nu vill fasa ut. Vi kan alltså inte förvänta oss ett fossilfritt samhälle om vi nöjer oss med att bara fokusera på energifrågan. Idag finns lösningar för fossilfritt stål och eldrivna bilar men det finns inga färdiga skalbara lösningar för plast och här behöver vi hitta incitament för att komma framåt.
Att försöka stoppa världens plastproduktion vore dock inte rimligt. Plast handlar inte bara om förpackningar, utan behövs i en rad konstruktioner och tillämpningar som ett framtida grönt samhälle fortsatt kommer behöva. Plastens lättviktsegenskaper bör exempelvis tas tillvara då den kraftigt bidrar till ett energieffektivare samhälle.
Däremot kan vi ställa krav på hur plasten ska utformas. Det går att utveckla plaster och hanteringssystem som varken bidrar till klimatkrisen eller till ytterligare spridning av mikroplaster.
Det krävs dock att samhällets samtliga aktörer i form av politiker, näringsliv, upphandlare och myndigheter både förstår och vill bidra till den omställning som bioplasten kan bidra med. Andelen förnybart kol på bekostnad av fossilt kol behöver därför successivt öka i alla upphandlingar och inköp för att skicka rätt signaler till marknaden i ett nu-läge
Sverige har dessutom unika fördelar genom att kunna utnyttja inhemsk råvara. Bara genom att ta tillvara avfalls- och restprodukter från förnybar produktion så kan landet försörja sig sin egen plastproduktion, utan även bidra till en omfattande export. Enbart råvaran lignin som är en restprodukt från skogsindustrin omsätter 7 gånger mer än den plasten vi själva använder. Det finns också stora ekonomiska fördelar med detta då ligninet som förbränns i skogsindustrin har ett energivärde på 1 kr/kg medan bioplast säljs från 30 kr/kg men har svårt att slå igenom och konkurrera med den billiga och fossila plasten som kostar ca 15 kr/kg.
Samtidigt så finns fantastiskt goda resultat från norra Italien som visar möjligheterna att omvandla den använda plasten till kompostjord istället för att elda upp den via energiåtervinning. På så sätt finns möjligheterna att dessutom systematiskt omvandla atmosfäriskt kol till kolfällor.
Det är närmast en unik möjlighet som nu svenskt näringsliv har att kunna skapa gröna arbetstillfällen som kan leda till att även förbättra klimatsituationen. Vi anser att återvinning är självklart bra som en dellösning där även många bioplaster utvecklas vidare att kunna ingå i allt större andel, men det räcker inte på långa vägar. Den konventionella mekaniska återvinningen är begränsad till ett fåtal produktcykler innan plasten inte längre går att använda. När förbränning då återstår som ett sista steg så utgör i alla fall bioplasten ett fossilfritt bränsle.
Återvinningen behöver därför ta höjd för både övergång till fossilfri råvara och kompletteras med kompostering som är radikalt energieffektivare än alternativet kemisk återvinning. Då antalet applikationsområden för plast är stort behövs olika lösningar för olika produkter, där engångsprodukter som innebär en stor risk för nedskräpning och ansamling i naturen behöver vara hemkomposterbara medan mer långlivade produkter kan optimeras för industriell kompostering.
För att genomföra detta så krävs ett bredare systemtänkande och samarbete än som hitintills präglat politikens och myndigheternas alltför smala ansatser både i Sverige och EU.
Magnus Hedenmark, Ordförande i Nordisk Bioplastförening
Mikael Hedenqvist, Professor, Polymera material, KTH
Peter Gummesson, VD, A Good Choice
Fredrik Malmfors, VD, Lignin Industries AB
Patrik Fogelström, CEO, BioBag International AS
Mårten Hellberg, VD, OrganoClick AB
Mattias Bodin, Miljö- och hållbarhetschef, OrganoClick AB
