Företag som utvecklar och tillverkar nya biobaserade material bör tänka på att sådana material kräver minst lika mycket materialtestning som traditionella plaster, ofta mer. Biobaserade material ställs dessutom inför speciella utmaningar vid testningar.
(2024-05-20) Efterfrågan av biobaserade material har ökat betydligt under de senaste åren som resultat av konsumenternas ökade medvetenhet samt lagstiftning som uppmuntrar till att minska mängden engångsplast. Företag som utvecklar nya material bör dock notera att material tillverkade av biobaserade råvaror kräver minst lika mycket materialtestning som traditionella plaster, ofta till och med mer. Betydelsen av regulationer och testning betonas då materialen kommer i kontakt med livsmedel. I denna artikel delar Niko Markkinen, expert i testning av livsmedelsförpackningar på Measurlabs, med sig av sin expertis inom området.
EU-lagstiftning om biobaserade livsmedelsförpackningar
Alla förpackningar och andra material som säljs inom EU och kommer i kontakt med livsmedel måste uppfylla kraven i ramförordningen (EG) nr 1935/2004. Förordningen kräver att inga beståndsdelar från materialet migrerar till livsmedlet i sådana mängder att de kan utgöra en fara för människors hälsa eller ha en negativ inverkan på livsmedlets sammansättning eller sensoriska egenskaper. I praktiken säkerställs kravens uppfyllning genom materialspecifika förordningar.
Förordningen (EU) nr 10/2011 om plast, som kommer i kontakt med livsmedel (den så kallade plastförordningen), definierar plast som alla polymerer som erhållits genom polymerisationsprocessen genom att omvandla naturliga eller syntetiska makromolekyler kemiskt eller genom mikrobjäsning. Definitionen tar inte hänsyn till om plastens råvaror är oljebaserade eller biobaserade, vilket betyder att förordningens krav gäller även förpackningar tillverkade av biobaserad plast.
På motsvarande sätt måste livsmedelsförpackningar tillverkade av regenererad cellulosa uppfylla kraven i direktiv 2007/42/EG. Direktivet listar vilka råvaror och tillsatser som är tillåtna vid tillverkning av förpackningar samt begränsningar för koncentrationen och migrationen av vissa ämnen. Det finns för tillfället ingen motsvarande harmoniserad EU-lagstiftning för livsmedelsförpackningar tillverkade av papper och kartong, så deras överensstämmelse måste bedömas i enlighet med till exempel medlemsländernas nationella lagstiftning eller riktlinjer från producentorganisationer.
Utmaningar med biobaserade material måste beaktas vid testning
Att bedöma överensstämmelsen hos biobaserade förpackningar kan vara tekniskt utmanande, eftersom vissa biobaserade polymerer inte tål de för traditionell plast utformade migrationstesterna. Eftersom det för tillfället inte finns några alternativa metoder för biobaserade plaster, måste materialen ändå genomgå testerna för att godkännas som säkert. Ibland kan detta kräva att vissa användningsändamål lämnas bort, till exempel om materialet inte klarar av testet för heta eller syrliga ämnen.
På grund av råvarornas natur i biobaserade material, är risken för förekomst av olika orenheter också större. Råvaror så som stärkelse från jordbruk eller livsmedelsindustrin är mindre enhetliga än olja, och kan innehålla varierande mängder tungmetaller, bekämpningsmedelsrester och andra miljögifter. Dessutom kan akrylamid bildas under tillverkningen av stärkelsehaltiga material.
I det nya utkastet till plastförordningen införs ett så kallat ”högt renhetskrav” för att säkerställa att råvaror som utvinns och isoleras från biobaserade material är säkra att använda i livsmedelskontakt. I praktiken betyder detta att tillverkarna kommer att vara skyldiga att undersöka nivåerna av föroreningar och utföra en riskbedömning för att säkerställa att föroreningarna inte utgör någon fara för slutanvändaren.
Att säkerställa överensstämmelse räcker inte
Förutom garantering av kemisk säkerhet kräver en ökad användning av biobaserade förpackningar även optimering av fysiska och mekaniska egenskaper. Till exempel är förpackningsmaterialets förmåga att isolera syre och fukt avgörande för livsmedlets hållbarhet. För att vara användbara måste materialen dessutom vara töjbara och formbara. Att uppnå dessa egenskaper kräver ofta betydligt mer produktutvecklingsarbete för biobaserade material än för traditionella plaster.
Att förutse och hantera risker som är karakteristiska för biobaserade förpackningar är en nyckelkomponent i att skapa nya framgångshistorier inom området. Regelbunden testning av material under produktutvecklingen hjälper till i att försäkra att materialen både uppfyller de lagstadgade säkerhetskraven samt har motsvarande egenskaper som traditionell plast.
Text: Niko Markkinen, Measurlabs
Measurlabs är ett finskt bolag som erbjuder de bästa laboratorieanalyserna från över 900 laboratorier genom en och samma tjänst. De har ett brett serviceutbud inom testning av olika förpackningsmaterial i diverse användningsområden från livsmedel till medicinsk utrustning och läkemedel. Measurlabs tjänar kunder i över 40 länder, inklusive de nordiska grannländerna. Mer information på https://measurlabs.com/
Jerry Pettersson/JP Press Agency © 2024
jp.press@jppa.one
